Tidsdatering

Du kanske har undrat hur det kan komma sig att forskare kan veta hur gamla saker egentligen är. Det är ju knappast så att årtalet står inristat i dinosaurens skelett när de hittar det.
Men det finns faktiskt många olika tekniker – som hela tiden utvecklas och ger oss mer och mer exakta resultat. Det är därför de gräver upp Karl XII stup i kvarten för att se om han dog kvart i 12 eller kvart över 12 den där dagen i Lutzen.
Biostratigrafi: Genom att analysera vilka fossil som finns i marken kan man utgå från vilken tidsepok annat i det lagret kommer ifrån.
Fynddatering: saker som hittas tillsammans kan man ofta utgå från kommer från samma tid.
Ingen av dessa två metoder är särskilt exakta och används sällan idag. Man använder hellre följande tekniker.
Radiometrisk datering: man utgår från radioaktiva isotopers halveringstid och kan då räkna fram åldern på fynd eller bergarter:
C14-metoden: den går kortfattat ut på förhållandet mellan C12 och C14. Då kan man datera åldern på allt som en gång var levande; som växter, trä, papper, djur, läder, ben.
Uran-bly-metoden: utgår från förhållandet mellan 235U och 238U samt dotterisotoperna 207Pb och 206Pb. Metoden är mycket pålitlig på grund av att den använder två kemiskt identiska klockor med två halveringstider.
Det finns ännu fler metoder.
En är tillexempel: klockmetoden. Du köper en klocka och tittar på den med jämna mellanrum och kan avgöra hur länge sedan olika saker skedde. Du köper en sådan klocka på www.klockmodeller.se.

Comments are closed.